väntar nästan alltid på mig så här när jag varit i källare

Lee ville ut till stallet och vad är inte bättre än att få röja där i ridhuset.

Nu har jag tre trötta uppumpade hundar hemma.

Efter förra veckans hemska besked så blir jag lite extra nojjig.
I detta fall var det min vän Linda som skulle iväg med sin staff och röntga och ögonlysa.
Det knöt sig direkt i magen på mig och allt spelas upp i huvudet om vad som hände Roffe.

Nu hade det för visso gått bra och Loke hade tillsyn under det hela.

Men vad påverkad man blir när en tradgedi händer en.
Jag säger inte att detta ska hända mig igen men lite nojjigt är det.

Lee har skaffat en blogg och gå gärna in och läs 

http://mobil.leehoppryttaren.bloggplatsen.se

Fick för mig att jag skulle baka bullar.
Slutade med ca 140 st + dom 20 st som är uppätna
En kort hjälp fick jag av Max

I dag fick jag det värsta samtal man kan få som uppfödare och djurmänniska!

En av våra valpar från i somras dog på op- bordet.
Han skulle inte göra någon större op utan kastreras.

Just nu finner jag inte dom rätta orden vad jag känner. Vem ska jag hålla skyldig, vem ska jag vara arg på. Vad ska jag göra, hur ska jag känna osv.

Hur kunde detta hända! Kollade dom inte hunden innan narkos? Valpköparna fick i morse ett " vi är kort om folk" i dag när dom lämnade Roffe. Då börjar jag genast grubbla har Roffe blivit lämnad ensam och ingen kollat till han eller vad är det.
Kan då kliniken inte boka om då till i morgon?!

Jag lider så med Sanna & Tobbe och vi finns för er. Tack för ni tog hand om " minstingen" och den busigaste i kullen den lilla korta tid.

Som sagt detta får absolut inte hända!